Company
Hem info SM5CBN Kontakt Hillar.Com

 

 

Aktivitet Rigg Kuriosa Bilder

Kuriosa

Mitt intresse för teknik i allmänhet och kommunikation i synnerhet startade någon gång på 50-talet med att bygga en sk 'björntrådstelefon' snart följd av en 'elektrisk' telefon mellan pannrummet och garaget. Det var tillverkad av delar från hörlurar och mekanobitar monterade på backelitplattor.

 

Min bror Gunnar, numera SM5RCM, hade tillverkat en GridDipMeter i skolan, ett slags examensarbete. Denna GridDippa visade sig användbar till flera saker, bl a gick det att ansluta en högtalare och använda den som mikrofon. Vi sände på mellanvåg, nära Radio Luxenburg som var lätt att hitta och ganska snart började vi exprementera med hur långt vi kunde nå.

 

Ca två kvarter blev det och vi, dvs Dag, SM5CGN, och jag började känna oss som 'radiopirater'. Dag hade i den vevan fått kontakt med Anders, SM5BJO, och på så sätt kommit i kontakt med amatörradio och vi förstod att det krävdes tillstånd för att få sända.

 

Intresset för amatörradio växte och många timmar spenderades på att lyssna på bl a SM5WE, Eivin på 40 m AM. Men det var CW vi skulle lära oss så beatoscillator tillverkades för att kunna lyssna på telegrafisignalerna.

 

Vi började träna telegrafi, sändning och mottagning, och var efter mycket tragglande klara för provtagning i slutet av 1959. Vi lyckades klara provet för C-cert och det stora ögonblicket då licens och tillstånd dök ner i brevlådan var den 7/1 1960. Lyckan var obeskrivlig.

 

Stationen var snart ihoplödd och några dagar senare hölls första QSO mellan SM5CBN och SM5CGN. Det blev många genom åren men ganska snart flyttade Dag från sta'n och började plugga och våra vägar skildes för att senare endast flyktigt då och då åter korsas.

 

I loggarna från den tiden hittar man många signaler som fortfarande återfinns på amatörbanden och det är roligt att på nytt återförenas i rena nostalgiträffar och tillsammans minnas hur det var förr.

 

En annan sändaramatör som tidigt kom att betyda mycket för min amatörradiobana är SM5CAK, Lars i Motala. Han har alltid varit en hängiven DX-jägare och alltid delat med sig av sina erfarenheter och sitt kunnade.

 

Jag jobbade i Sigtuna och hade just träffat en yl, sedermera xyl Gun-Britt. Lars och jag kunde då utbyta menande kommentarer på CW utan att den nämaste omgivningen förstod vad vi talade om.

 

Gun-Britt och jag gifte oss -65 och flyttade till Mjölby. När vi väntade vårt första barn bestämde vi att modernisera sändaresidan eftersom den knappast var barnvänlig med sitt öppna nätagg med kvicksilverlikriktarrör. En Heath-Kit SB400 från Schlumberger inköptes och vi låg på var sin sida om dubbelsängen och sorterade motstånd, kondingar, skruvar, brickor och muttrar mm innan byggat kunde starta. Under tiden försökte jag lära henne lite morse.

 

När bygget var klart villa jag höra hur det lät så jag bad Dag, -CGN, att sända med min nya tx och själv förflytta mig till föräldrahemmet på andra sidan sta'n för att lyssna. Plötligt, blan alla CW-signaler hör Gun-Britt något bekant och ropar till Dag 'Hör, det är ju Lennart som kallar'. Hon hade lärt sig min anropssignal på morse.

 

Ex SM5ARS, Arne, senare och mera känd som SM5CNQ bodde på samma gata som vi och återknöt bekantskapen från några år tidigare. Arne hade när vi först träffades en Central Electronics SB10B SSB-sändare, högsta mode och raritet för det var inte många som ens visste vad SSB var på den tiden. Därför fick vi väl i början ett och annat påpekande om dåligt modulationkvallitet. Vi byggde ett slutsteg med 2st EL34, gallerojordade, för att få lite mer effekt än de 10W som SB10an gav. DX-jakt på 80m var då att köra så många nya länder i Europa som möjligt på SSB och skaran utökades efter hand. SSB hade kommit för att stanna.

 

Arne släppte sedan sin licens en period men fick en nytändning hos oss och

inspirerad av min Heath-Kit byggsats köpte han en SB300 mottagare som han byggde ihop över en natt...

 

Vi flyttade sedan till nytt QTH i sta'n. Hus och trädgård kläddes snart med antenner. På taket satt en 3 el yagi för 10m. På våningen över oss bodde en familj som hade en dotter på gymnasiet. Hennes klasskamrater undrade varför det satt en så stor TV-antenn på taket och hon svarade då illfundigt att 'grannarna har en så stor TV'.

 

Club SK5AJ liten_sk5aj-logga

 

Nu formades idéerna om en lokal radioklubb med huvudinriktning att köra tester, framför allt på CW. De stora målen var CQWW och SAC på CW och resulterade i ett antal 1:a platser i Europa och som bäst en 6:e plats Word Wide under åren 1968-79.

 

Drivande krafter i klubben var från början förutom SM5CAK Lars,  SM5AD Staffan, SM5CNQ Arne, SM5CEU Leif och jag själv. Med från början var också SM5EAC Åke som sedan flyttade till Falun. Snart utökades skaran testintresserade med SM5BNZ Rolf, SM5DUS Anders, SM5ADN Lars och SM5AYY Stig.

 

Under sommaren 1971 sammantsällde jag regler och utformade ett diplom i klubbens regi. SCA - SWEDISH COMMUNES AWARD - som gick ut på att kontakta så många som möjligt av de då varande 272 svenslka kommunerna (efter kommunsammanslagningen 1971) och en sk RECORD-BOOK med regler, ansökningsblankett och lista över samtliga kommuner sammanställdes. Den första upplagan å 100 ex tog snart slut och inom några år var SCA den särklass största aktiviteten på 80m bandet.

 

Efter kommundiplomet kom sedan församlingsdiplomet som hade Nyköpings Sändaramatörer som huvudman. SCA har nu övertagit av SSA.

 

Andra aktiva medlemmar och/eller CW-operatörer  har varit 4X4KK, CX1AAC , WB4NDR/SM5, SM5AXP Lennart, SM5CDU Janne, SM5CEU Leif, SM6CST Urban, SM6CTQ Kjell, SM5DIR Kent, SM5DJZ Janne, SM5DLR Göran, SM5DPS, SM5DQS,  SM5DYQ Krister, SM5EQW Gunnar, SM5EXE Olle, SM5GLC Lasse, SM5GPP Torbjörn, SM0HEV Jens, SM5HPB Bosse, SM0JHF Henryk, SM0KCO Carlos och SM5VB Lennart.

 

Bästa resutlat i CQWW CW Contest uppnåddes 1979 med 5528 QSO och totalt dryga 6 milj poäng.

 

Det kostade dock på (både tid och pengar) att för varje år bygga nya och större antenner så i och med -79 års toppresultat avslutade vi vår hängivna testaktivitet.

 

Numera träffas klubbmedlemmarna ett par gånger om året och pratar gamla minnen.

 

Under denna tid flyttad Gun-Britt och jag till Hassla, utanför Skänninge coh hyrde där i 5 år (69-74) en stor gård som hette Hassla Gästgivaregård.

Hassla-Gaestgivaregaard.JPG

Huset var 18m långt och stora salongen var 52kvm stor med breda golvtiljor och öppen spis. Tomten var på 15 000 kvm vara 10 var gräs som jag klippte med en handriven motorklippare. På vinter var det att skotta med skyffel de 60m upp till stora vägen. Men det var en härlig tid och det fanns gott om utrymme för antennexperiment. Mitt på gården stod en stor ek som var 25m hög och som snabbt förlängdes med maströr till ca 30m som stöd för dipoler. En fristående fackverksmast på 22,5m kom också upp och fick bl a bära 3el yagi för 20m och 2  el quad för 40m. På en av skorstenarna satt en yagi för 10m och en quad för 15m.  

 

Under denna period föddes också vårt andra barn som snabbt lärde sig och vid ett tillfälle då vi satt och fikade vid köksbordet såg vi plötsligt ett par barnstövlar på väg uppför stegen till pappas antenn.

 

Arne, -5CNQ ville lämna 'storstadslivet' bakom sig och mer hängivet ägna sig åt amatörradions fröjder. Han hyrde ett torp på Lunds Backe ca 1 km norr om vårt QTH med en vidunderligt utsikt över Skänningeslätten.

 

Några antennanekdoter är dock värda att nämnas.

 

1. Efter att ha experimenterat på Lasses, SM5CAK, gård St Ängesby med 3 el trådygi för 80m insåg vi att vi behövde komma upp mkt högre i luften eller också köra vertikalt. Sagt och gjort och man tager... Med hjälp av 5 st bevattningsrör byggde vi en 25m mast som dock, pga att rörens skarvar var tämligen böjliga och behövde stagas i varje skarv. Till detta använde vi bindrep från skördetröskan som det fanns gott om. För att lyfta åbäket byggdes en hjälpmast. I denna konstruktion hängdes sedan en 2 el vert Quad som kunde fasas i två riktningar. Antennen fungerade alldeles utmärkt och slog dem mesta i SM på den tiden. Men, ack, konstruktion var för vek och ned rasade hela eländet efter bara några dagar. Året var 1974.

 

2. Experimenten med 2 el vertikalpolariserad  fasbar quad för 80m gav oss dock blodad tand och till CQWW CW 1976 och 1977 sattes quaden upp i en lina från 120 m höga södra masten uppe på Bondebacka, dvs Långvågs-stationen i Motala. Första QSO efter första anropet var med W7 , längst ut på Vancouvers västspets. Ant var riktad mot sydost, alltså långa vägen. Han hördes sedan dygnet runt, på natten korta vägen och på dan långa vägen.

 

                          norramastenNorra masten

 

3. 1979 skulle vi slå till ordentligt. Vi ville kunna beama i alla riktningar. Efter att länga ha studerat och funderat kring Phased Arry Tecnology beslutade vi oss för att prova en 4 el fasad array bestående av 4 vertikala 80m-dipoler där fasningstekniken utnyttjade egenskaperna hos Wilkinson power dividers för att släcka ut sidoloberna och interferens mellan dipolerna.

                         4elvert

 

Arne, SM5CNQ och jag höll på i 3 da'r och knöt linor, kopplade kablar, hissade bärlinor i norra masten på Bondebacka. På onsdagseftermiddagen var vi klara. Antennen hängde på plats och det var dags för prov. Vi ropadde upp Lasse, SM5GLC i Linköping och fick bra rapport. Sedan vände vi fasningen år andra hållet med hjälpl av ett sinrikt knappsystem inne vid riggen. Lasse sa att han inte kunde höra oss längre, vi täcktes helt av en relativt svag ry-stn på frekvensen som han tidigare inte lagt märke till. Allt gott och väl. Perfekt. Arne och jag åkte hem för vila oss, belåtna med vårt  jobb.

 

Nästa morgon ringde Bosse, SM5HPB och talade om att man ringt från Bondebacka och bett oss komma och ta hand om alla trådar som låg över hela anläggningen.... Antennen hade frostat under natten och rasat ner av tyngden.

 

Det vara bara att åka tillbaka och reda upp eländet men på fredagen var allt uppe igen och vi vara klara att starta testen. Antennen satt sedan uppe ända till på söndagvällen då den på nytt rasade i backen. Operatören för tillfället blev mycket snoppen då bandet plötsligt totaldog. Som tur var hade också en 80m-dipol på ca 90m höjd så att vi kunde köra test-tiden ut.

 

4. Problem hade vi ju råkat ut för tidigare och redan skapat oss ett talesätt: "Antenner som sitter uppe är i alla fall inte för stora". I höststormarna -69 blåste alla våra antenner sönder dygnet efter avslutad  SAC foni och vi hade 2 veckor på oss att bygga upp antennerna igen. CWdelen genomfördes och dygnet efter blåste allt ner igen....

 

5. Quadens år, -72. Nu skulle byggas en 40m quad. Vi köpte 8 långa bambuspröt som lindes med glasfiberväv och målades med 2-komponets färg. Kyddfästen tillverkades och trådar klipptes till. Upp kom antennen och var riktigt stilig.

 

     40mquad

                                      

- MEN - Dagen före testen bröts boomen på mitten och det såg eländigt ut. Skam den som ger sig. Boomen förstärktes och rätades med hjälp av långa gängade bultar som drogs för handkraft. Masten var klädd i rimfrost då vi började men efter ett par timmars arbete var halva masten fri från frost och det var dags för fika. Då gick strömmen i Hassla men vi värmde vatten med gasolbrännare och var snart uppe i masten igen. Som belysningshjälp hade vi monterat extraljusen på Åke Linds SAAB och riktade dem upp i masten.

 

            arneupp Arne på väg upp igen.

 

Fler bilder finns i 'Bildgalleri'.

 

 

1976 bildades radioklubben MSA, Motala Sändareamatörer med anropssignalen SK5SM. Klubben hade lokal på Rundradiomuseet och tillgång till goda antennmöjligheter, bl a i de 120 m höga antennmasterna.

Mer om klubben bildande mm finns att läsa på dess hemsida.